lördag 13 oktober 2012

Mitt Kontrast

Den 5-7 oktober var jag på min första sf-kongress. Jag visste egentligen inte riktigt vad jag kunde förvänta mig mer än att det skulle bli roligt. Denna förväntan infriades mycket riktigt, ja den överträffades faktiskt rejält. Det hade varit kul att komma med en detaljerad kongressrapport men sanningen är den att jag var dålig på att anteckna och ännu sämre på att komma ihåg. Det jag minns mest är möten med människor och glädjen detta gav mig.

Fredag
Efter incheckning på hotellet (så bekvämt att bo på kongresshotellet!) var det dags att leta sig ner till kongresslokalerna för bokbloggarmingel i baren där jag träffade både nya och gamla bekantskaper som Hans Persson (Du är vad du läser), Fia (Boktimmen), Olov L (Drömmarnas berg) Simon (Socialistsimon) och en hel del andra som jag tyvärr glömt namnet på. Jag måste erkänna att jag höll mig lite i utkanten så där i början. När man ger sig in i helt obekanta miljöer kan det vara skönt att stanna till och iaktta  det som händer.

Efter minglet drog jag iväg till min första programpunkt, squeediskussionen, där det gavs tillfälle för den som så önskade att med iver och entusiasm rekommendera den där fantastiska boken eller tv-serien som man tycker alla borde se. Till en början satt vi och och hoppades att någon annan skulle börja men Fia fick fart på oss genom att resa sig och rekommendera bokbloggar.nu. Sedan kom vi igång ordentligt och och tipsen haglade. Jag vågade mig också på ett litet tips och kände enormt lättnad att någon redan hade läst och gillat. Jag var tydligen inte helt fel ute! Alla titlar skrevs upp på tavlan och jag antecknade och antecknade men efter en stund tänkte jag att det vore mycket enklare att bara fotografera tavlan när vi var färdiga. Kom jag ihåg det? Nej! Korkat. Nåja, jag har kvar min lapp så en del finns kvar.

Nästa punkt på programmet var Fantastikbloggar om fantastikbloggarnas roll i det svenska fantastiklandskapet. Medverkade gjorde Hans Persson, Olov Livendahl och Marie Lennersand. Hans Persson berättade bl.a. om hur svårt det var att få recensionsexemplar på den tiden han skrev för olika tidskrifter om spel och fantasy, medan han som bokbloggare blir överöst med rec.ex.


Sedan var det dags att möta upp med rumskompisen Anna (In Another Library) och gå på öppningsceremonin där vi välkomnades och Swecons ande släpptes ut. Jag fick en programlucka och kunde pusta ut lite, äta och hälsa på bekanta.

Öppningsceremonin

Jag hoppade över hedersgästintervjun med Peter Watts för att gå på Once more, with feeling, sing-along till musikalavsnittet med samma namn av tv-serien Buffy. Min energinivå var låg och hög volym och entusiastisk skrålande hjälpte till att hålla mig vaken. Själv var jag tyst eftersom jag hade svårt att hänga med i texterna efter att bara ha sett avsnitten en gång. Men kul var det. Lite trist att missa intervjun, dock.

Sista punkten för dagen var Fantasy with a twist: new writing in old clothes. Panelen bestod av Anders Björkelid Joe, Abercrombie, Linnéa Anglemark och Anna. Björkelid och Abercrombie talade en hel del om hur de strävade efter att överraska göra läsaren besviken. Anna hade bara ett mål och det var att inte förolämpa Joe Abercrombie genom att klaga på sexismen i särskilt hans bok Heroes. Men när någon i publiken frågade varför det fortfarande ansågs som en stor sak med jämlika kvinnor i fantasy kunde hon inte tiga. Abercrombie trodde sig skriva jämställd fantasy men Anna kunde med just Heroes som exempel visa att han hade fel. Blev han förolämpad? Vet inte, men det var hur som helst en relevant fråga.

När vi blev utkörda ur kongresslokalerna letade vi oss ner till hotellobbyn där vi satt och pratade framåt ettiden. Sedan var det dags att försöka få lite sömn.

Lördag
Trots lite sömn var det lätt satt stiga upp. Det hjälper att ha en morgonpigg rumskompis. Efter frukosten gick jag på Science fiction and the future med Vesa Sisättö, Niels Dalgaard, Jerry Määttä, Gavin Grant och Lise Andreasen. Där funderades det bland annat kring varför mycket sf nuförtiden letar sig tillbaka i tiden.

Sedan ägnade jag några timmar åt att driva runt och titta lite på böcker, prata med människor och avlyssna samtal lite här och där. Det är svårt att låta bli när det förekommer så många spännande samtal runt omkring en. Jag tittade på lite fler böcker och köpte också några som jag sedan släpade runt på för att få dem signerade. Jag var inne i Alvarfondens antikvariats rum flera gånger i desperat jakt på en viss bok, hittade massor av författaren ifråga men inte den sökta titeln. Jag vägrade acceptera ett nederlag och till slut fick jag syn på den, Narabedla Ltd av Frederick Pohl. Det hanns också med en trevlig sushilunch med Anna, Fia, och många fler som jag tyvärr inte minns namnet på.

En entusiastisk Karl Johnsson
En punkt jag absolut inte ville missa var Bakom bildrutorna: Theo och Vei. Först berättade Karl Johnsson om sin Vei som han gör tillsammans med Sara Bergmark Elfgren. Det är om jag förstår saken rätt en del nordisk mytologi med kvinnan Vei i huvudrollen. Jag hade aldrig hört talas om serien, har tappat lite av min serieläsning, men blev väldigt intresserad. Tyvärr får jag vänta till 2014 innan den kommer ut i bok. Jag är inte så förtjust i att läsa längre serier uppdelade i avsnitt i olika tidningar. När det är dags för omläsning brukar det vara svårt att hitta alla nummer vilket förstås beror på att jag köper alldeles för mycket serietidningar. Vei åker hur som helt upp på önskelistan.


Sedan talade Ola Skogäng och Daniel Thollin om sitt samarbete med serien Theo.Jag måste erkänna att jag blev lite orolig när jag hörde att ytterligare en person var inblandad i serien men efter presentationen av deras pågående projekt, Deus ex machina, kände jag mig lugnad. Allt är väl.

Ola Skogäng i skugga
Daniel Thollin
Jag hade verkligen tänkt gå på Varför gillar vi när världen går under? men vi hade planerat en middag med minibokcirkel och det var den enda tid som passade alla. Nu blev cirkeln inte av eftersom det blev för många personer inblandade i middagen och det blev svårt att komma iväg så jag drog iväg och åt pizza med några catahyaner istället. Men jag såg i alla fall till att hinna till What does steampunk have to say about us readers? Det enkla svaret på varför man läser steampunk är att man gillar de yttre attributen och estetiken men som tur är finns det lite mer än så bakom. Det rekommenderades en del favoriter och jag måste säga att jag blev riktigt sugen på att läsa mer steampunk.

Anna Davour, Karin Waller, Sanna Valapuro, Nene Ormes och Kelly Link
Jag gick på prisceremonin där Alvarpriset och Göstapriset delades ut och missade därigenom Djur som gör konstiga saker. Tyvärr är det bara en av de många intressanta programpunkter jag missade.

På releasepartyt därefter drack jag äppeljuice och åt chilinötter men ljudnivån var hög så det var omöjligt att hänga med i några samtal. Det blev lite bättre när jag senare letade mig ut till baren och träffade nya människor. När jag såg någon gå förbi med en ZX Spectrum-väska var jag tvungen att hugga tag i honom och jodå, han hade mycket riktigt ägt en Spectrum. Vi började prata spel och det visade sig att vi var flera som hade erfarenhet av gamla datorer och vi tog en liten nostalgitripp. Sedan gled samtalet över på snöskottning och vedeldning och vi kunde konstatera att vi som bodde i hus hade en helt annan bild av saken än han som bodde i lägenhet.

När vi blev utkörda ur kongresslokalen letade vi oss ner i hotellobbyn. Där hamnade jag i nytt sällskap och fick tillfälle att öva på min engelska. Vi talade om så skiftande saker som Charles Stross, Anthony Price och att medicinska uppsatser borde göras tillgängliga för alla (om jag fattade det där sista rätt, måste erkänna att uppmärksamheten slirade lite). När Socialistsimon och Anna anslöt till sällskapet gled samtalet snart över på Firefly. Det kändes som om diskussionen gick långt över mitt förstånd. Det var många år sedan jag såg serien och jag var inte på långa vägar lika analytisk som dem men det var ganska roligt att lyssna på deras analyser av Mal och av Whedon avsikter. klockan tre sade Anna att hon behövde gå och lägga sig och vi andra drog en lättnadens suck över att någon hade förstånd nog att avbryta så att vi kunde komma i säng.


Söndag
Efter frukost satt jag mest och hängde, helt utmattad, men lyckades i alla fall släpa mig till Hedersgästintervjun med Joe Abercrombie. Jag bestämde mig för att sätta mig längst fram men insåg snart att det var ett korkat beslut. Jag började skaka av trötthet och ägnade hela min kraft och uppmärksamhet åt att försöka hålla mig upprätt. Jag minns inte så mycket av själva intervjun.Det var bara att hoppa över nästa intervju, med Kelly Link, och gå och lägga mig på rummet i stället.

Joe Abercrombie intervjuas av Ylva Spångberg
Jag kom till medvetande lagom för att gå på gruppdiskussionen om barndomens science fiction. Det var alldeles lagom ansträngande att sitta i ring och berätta om vilka böcker det var som en gång förde oss in på den rätta vägen. Som väntat var det många som börjat med Heinlein men det var ändå en viss bredd i vilka titlar vi börjat med.
Sedan var det dags för avslutningsceremonin och därefter tågade vi iväg till Pipes of Scotland för Dead Dogs Party. Det blev en trevlig kväll med många skratt och lite av det vemod som infinner sig då något väldigt trevligt är på väg att ta slut. När puben stängde förflyttade vi oss till en annan pub som tyvärr hade musik så det var omöjligt för mig att kunna deltaga i något samtal. Vid ettiden drog jag hem till hotellet för att försöka få lite sömn

Joe Abercrombie har förlåtit Anna, med Olov Livendahl.
Fia, Peter Watts och Caitlin Sweet.

Vid frukosten på måndag morgon var Simon och Fia redan i full gång med att planera Malcon. Jag skulle med tåget och fick ge mig iväg ganska tidigt, med sorg i hjärtat kan tilläggas. Jag hade gärna stannat några timmar till.

Så vad tyckte jag nu då?
Varje dag frågade Johan Jönsson mig vad jag tyckte, om kongressen uppfyllde mina förväntningar. Jodå, det gjorde den, överträffade dem faktiskt rejält. Atmosfären var väldigt välkomnande och jag vågade ta för mig och prata med människor jag mötte.

På minussidan: Jag missade väldigt många programpunkter, ibland på grund av programkollision men lika ofta för att jag var trött. Dessutom kommer Bokmässan te sig tämligen blek i jämförelse med Kontrast.
På plussidan: Jag har laddats med så mycket nördenergi att jag kommer skutta omkring i flera månader med ett stort leende. (Egentligen skuttar jag inte så mycket just nu, är helt utmattad och stupar i säng runt elva vilket är extremt tidigt för mig men ni fattar vad jag menar.) Tack alla som gjorde mitt Kontrast till en sådan upplyftande upplevelse!

Andra som rapporterat:

In Another Library
Boktimmen
Socialistsimon
Feuerzeug

11 Comments:

Anna said...

Trevlig rapport! Jag hade lite dåligt samvete för att jag gick upp innan dig och började leva runt, men det var ju bra att det inte var något större problem för dig.

Arina Pingol said...

Tack!

Nej det var ett jättebra sätt att vakna på. Medan du pysslade med ditt vaknade jag sakta till liv och var redo när det var min tur att använda badrummet. Mycket trevligare än mobillarmet.

Tommy Persson said...

Jag såg foton från Squee-tavlan någonstans. Tror det var på Tystnad-bloggen och Maria som lagt upp dem.

Ja, musiken var irriterande hög på O'Connor's. Jag lyckades i princip bara prata med en person åt gången. Men ölen var mycket god.

Och det var trevligt att prata om Anthony Price med dig :-)

Arina Pingol said...

Ja, jag såg dem också. Funderade på att fråga om jag kunde använda dem.

Tack för ett trevligt samtal. Lustigt att ett av mina bästa minnen handlar om något helt utanför kongressens tema men så kan det bli. Faktisk kom den första min del mer att handla om olika möten med trevliga människor än om programmet, något som speglas i min kongressrapport.

Johan A said...

Men mötena med andra människor är ju det stora med kongresser. Lyssna på föredrag och intervjuer kan man göra på webben.

Arina Pingol said...

Det var skönt att höra för det känns som om jag missat massor.

Åka said...

Man missar alltid saker, men man får (förhoppningsvis) ändå ut så mycket att det inte gör något.

"Dessutom kommer Bokmässan te sig tämligen blek i jämförelse med Kontrast." -- det är väl ändå väldigt fint betyg! Lite orättvis jämförelse kanske, men jag tycker själv mycket bättre om kongresser än mässor. Även om jag gärna skulle fara till bokmässan nån mer gång, också.

Arina Pingol said...

Jag gillar bokmässan men tyvärr är jag dålig på att ta vara på det den faktiskt erbjuder. På Kontrast var allt tillgängligt och jag fick möta människor som faktiskt kan förstå mig och mina intressen och det känns stort.

smorkin said...

Skoj att läsa om kongressen!

Förutom att jag förstås då känner att jag verkligen borde gått... Nästa gång, garanterat!

Olov L said...

Tack för en utförlig rapport! Själv har jag tidigare tyckt tvärtom: "Så synd att jag inte träffade så många människor, men jag såg ju många programpunkter, iaf." Du har gjort helt rätt, precis som Johan A skrev.

På den där bilden där Anna förlåtits av Abercrombie har jag precis framfört en hälsning från en bekant som läst hans böcker: "Stop being so macho all the time!" :-)

Det var himla kul att träffa dig. Jag hoppas att vi ses någon mer gång!

Arina Pingol said...

Tack!

Ja det var kul att träffas och jag hoppas också att det blir fler gånger. Tyvärr lär det dröja några år för min del då jag verkligen borde prioritera annat, som nya glasögon.

Jag hade tänkt fråga när din rapport kommer men såg precis att den gjort det nu.