tisdag 5 februari 2008

En bekännelse

Jag har ett problem, eller kanske är det snarare ett fel. Jag kan inte läsa böcker som alla talar om. Det gäller även filmer. När jag hör för mycket om en bok eller en film tappar jag intresset. det handlar inte om när någon rekommenderar en bok eller jag läser en recension. Nej, det är när alla talar om den som jag tappar intresset.

Några exempel är Inte utan min dotter eller Fröken Smillas känsla för snö. Den förra var en bok som alla tycktes läsa, även personer som annars inte läste böcker. Och den var bra. Jag var totalt ointresserad. Fröken Smilla läste till och med personalen på biblioteket där jag jobbade och den var ett vanligt samtalsämne på kafferasten. Totalt ointressant. Det samma gäller filmer som Titanic och Gudfadern.

Jag har funderat på vad det kan bero på. Det är ju möjligt att det beror på att böckerna blir sönderpratade. Om man hela tiden får höra vad bra den är och sedan serveras utdrag ur berättelsen så finns det ju inte mycket kvar att uppleva när man väl läser boken själv. Sen kan det ju bero på att vissa böcker behandlar ett ämne som helt enkelt inte intresserar mig.

Men jag tror att det är lite mer komplicerat. Jag vill helt enkelt vara lite tvärtemot. Om alla säger att man måste se en viss film så sätter jag en ära i att inte se den. Men ibland pratas det om böcker eller filmer som jag faktiskt vill ta del av. Då får jag nästan fly från allt prat för att inte min spärr skall slå till, och det är ju lite trist. Det är svårt att fungera i vardagen om man måste gå och hålla för öronen och säga la la la hela tiden.

Suck...

2 Comments:

Olivia said...

Men, Harry Potter? Eller var det min magiska övertalningsförmåga som fick dig att läsa dem?
Fast jag förstår precis vad du menar, det är lite så för mig också, även när det gäller musik.

Arina said...

Din övertalnings förmåga, plus att jag litar på ditt omdöme.